Tänk om man avbryter med frågor! Jag måste väl få tala ifred?
Vill någon fråga kan väl han eller hon vänta tills jag talat färdigt?
Nej! Det är inte tänkt att du ska få tala ifred! Frågor kan man aldrig skjuta framför sig. Kom ihåg, att när någon avbryter dig med en fråga, så betyder det att de redan kommit på något annat, som de tycker är intressantare än det du talar om!______Tag vara på det! Frågorna hjälper dig att förstå vad dina lyssnare vill att du ska prata om - och dessutom vad de inte har förstått eller uppfattat. Var glad för att du fått reda på det i tid - medan du fortfarande hinner att ändra dig! Det är klart att det krävs att du vet vad du talar om och att du är påläst. Men de flesta kunniga människor är ofta mycket bättre på att svara på frågor, än att hålla föredrag.
Då krävs det att vi talar på ett helt annat sätt än det vi gör idag. Ett sätt som tål frågor! Idag gör vi gärna så, att vi som föreläsare själva talar större delen av tiden, och sedan sparar en liten stund för avslutande frågor och diskussion.
Jag har tänkt att vi i fortsättningen inledningsvis ska tala fem ā tio procent av den tid vi har på oss - och spara resten av tiden till en enda lång diskussion! Det betyder inte att du bara får fem procent av tiden och lyssnarna nittiofem.
Nej, du ska snabbt ge en inledande sammanfattning och fortsätter sedan i diskussionsform att fördjupa, förtydliga och tränga in mer och mer i detalj. Allra helst en dialog med dina lyssnare!
Men det kräver som sagt en helt annan uppläggning - en annan dispositionsmodell.
Vet du om, att vi svenskar har ovanligt svårt att tåla att bli avbrutna?
Men det är inte likadant i andra länder.
Jag läste en gång om en ungerska, som lär ha sagt:
I Dagens Nyheter berättade en specialist om hur man umgås med fransmän:
- Ni svenskar är så ohövliga. Ni låter folk tala till punkt,
hur ointressanta de än är!
- Jag håller med ungerskan. Skulle det vara hövligare att låtsas vara intresserad
och låta någon berätta något helt ointressant eller något som man redan känner till?
OBS! Det sista är viktigt att du förstår. Om du själv är uppväxt i Sverige och talar med någon från en annan kultur där det är vanligt att man avbryter, så betyder det inte bara att du måste vänja dig vid att bli avbruten.
- Fransmän låter varandra sällan tala till punkt.
När man har förstått budskapet avbryter man.
Och den som talar förväntar sig också att bli avbruten.
De förväntar sig att du ska avbryta så fort du förstått! Eftersom vi inte är vana vid det i Sverige är det risk att vi ger fel signaler.
Att inte avbryta eller nicka eller säga "Jag förstår..." gör att den andre tror att du inte begripit och tar om sin mening en gång till! Har du tänkt på att invandrare ofta säger "Förstår du?" ibland nästan efter varje mening.
Det är för att du inte lämnat ett kvitto på att meddelandet gått fram ! Många lärare eller föreläsare säger att de är glada om någon avbryter och frågar, men de menar ofta inte vad de säger. Så fort som någon ställer en fråga, så kommer standardsvaren:
Har du nu förstått enkanals-hypotesen så inser du att det är ytterst oprofessionella svar! På så sätt kan man kanske få tyst "i klassen", men inte får man den frågande att sluta tänka på det som han eller hon frågade om? Knappast. Och är frågan någorlunda intressant för de övriga i gruppen, så har ju också de troligtvis börjat tänka i samma eller liknande banor - för vem talar man då?
- För att kunna svara på den frågan måste jag först...
- Låt mig ta det från början...Vi behöver en modell som tål att avbrytas med frågor. Om frågaren har helheten klar för sig, kommer frågorna inte längre att leva sitt eget liv. Frågorna kommer att hjälpa i stället för att stjälpa och underlättar för oss att ge fler och fler detaljer.
Den modellen heter löpsedelsteknik. Har du inte läst om den förut så gör det nu!
