Ett av de stora problemen är att veta när man ska dra andan, så att luften räcker till.
I äldre psalmböcker markerade man med stor bokstav var pauserna skulle vara.
I manuskript brukar man använda lodräta streck.
Undantag:
Det korta inlägget i en debatt, en kortkort precisering, ett meddelande som ska bandas och kanske göras om, etc. Möjligen också om du tror att du inte kan komma ur din nervositet. Då kan du behöva manuskriptet som skyddsnät.Många har dock manuskriptet liggande kvar framför sig oanvänt. När de har märkt att lyssnarna verkligen är intresserade av vad de har att säga, då släpper nervositeten och de har inte längre behövt sitt manuskript. Oftast har det varit en avbrytande fråga som hjälpt dem att släppa manuskriptet.
De flesta kunniga människor är bättre på att svara på frågor än att hålla föredrag.
Det är också därför som intervjuer är vanligare än föredrag inom radio- och TV-världen.
I fortsättningen ska vi inte ha något manuskript, men väl en ned skriven inledningsmening och en lista med de tilltänkta frågorna. Har du skrivit dina frågor som kompletta frågor, har du nu ett stort antal ingångspunkter, ifall du märker att det inte är tillräckligt intressant eller t.o.m. om du kommer av dig! Det ger dig det skyddsnät du behöver.
Alice Babs berättade i radion om Duke Ellington:Det finns också många historier om Winston Churchills talarkonst. Det berättas ofta att han i sin tidiga karriär skulle hålla ett inlärt tal i underhuset, där manuskript är förbjudna. Plötsligt kom han av sig och tappade bort vad han skulle säga. Förödmjukad satte han sig ner, med talet oavslutat.Mycket av Duke Ellingtons fina musik finns inte nedtecknat.
Duke Ellington var en improvisatör som kände efter vad publiken
ville ha och anpassade sig varje gång.
Däri låg hans storhet och succé!Han påstås aldrig mer ha hållit ett inlärt tal och förklarade att tal måste komma från hjärtat och ej från minnet. (Vid hans berömda radiotal, som var litterära mästerverk, använde han dock manuskript. Men Churchill var en god och tränad uppläsare.)
Ska jag öva innan jag ställer upp?
Gärna det. Men öva då gärna genom att hålla en generalrepetition inför en eller flera deltagare.
Låt deltagarna avbryta med frågor, gärna också med elaka, spydiga och riktigt ifrågasättande frågor. Anteckna vilka frågor du fastnar på och förbered dig bättre till den verkliga presentationen.Ställ dig däremot inte framför spegeln, använd heller inte videoinspelning eller bandspelare.
Det finns risk att du i stället för att koncentrera dig på dina lyssnare, koncentrerar dig på dig själv.Väljer du att tala enligt den logisk-historiska modellen och utan att tillåta spontana frågor, är det nästan nödvändigt att öva sig - inte minst för att kunna ta tid på hur långt ditt föredrag eller din redovisning kommer att bli.
Räkna då med att ju större din lyssnargrupp är, desto saktare kommer du troligen att tala. Fundera också i förväg på hur du ska kunna korta ner din presentation, vilka delar du kan slopa om det skulle inträffa att du inte kommer att få tala så länge som du hade räknat med ...
Hur ska jag veta att tiden räcker till?
Använd löpsedelsteknik så slipper du vara rädd för att inte hinna färdigt. Har du inte läst om den så gör det nu!______
Tillbaks till förra bilden!
Tillbaka till första sidan!
Copyright © Bengt Hemlin 1995-2002