Ja, nästan! Använd vad jag brukar kalla för Löpsedelsteknik! I löpsedelstekniken startar man med rubriken (sammanfattningen) för att sedan fördjupa, förtydliga och tränga ner, mer och mer i detalj. Allt i läsarnas/lyssnarnas intresseordning!
Löpsedelstekniken påminner om den modell som används i hela den redaktionella världen och som där brukar kallas "ingressteknik".
Usch då, kanske du tillägger. Journalister tycker jag inte om! Menar du sensations-
journalistik håller jag med dig, men låt oss ta vara på det som är bra i tidningsvärlden.
Det som är dåligt får de behålla själva. Och är det något som är riktigt bra, så är det just deras dispositionsmodell, deras sätt att skriva!Tänk efter hur det ser ut i en större tidning. Tag Dagens Nyheter som exempel. Där finns varje dag kanske drygt 250 artiklar. Samtliga artiklar börjar med en rubrik.
Den äkta rubriken ska förråda innehållet och vara en sammanfattning av sammanfattningen. Finner vi rubriken intressant, fortsätter vi med att läsa den riktiga sammanfattningen, ingressen. Den står oftast med lite kraftigare stil än den övriga texten.
Tycker vi att rubriken och sammanfattningen är intressant, fortsätter vi att läsa om fler och fler detaljer, så långt vårt intresse räcker till. En del läser hela artikeln, andra läser inte till slut.
Om varje journalist skriver enligt löpsedelstekniken blir det lätt för tidningsredaktionen att avgöra, hur mycket man ska ta med av journalistens manuskript. Man låter helt enkelt tidningsutrymmet och det förmodade läsarintresset avgöra var man ska sätta saxen.
I den redaktionella världen har man lärt sig att korta ner genom att "redigera bakifrån" - man klipper helt enkelt bort slutet! På en större tidning är flertalet artikelmanuskript avklippta.
Låt oss titta på artikeln till vänster. En normal tidningsartikel införd i DN. Jag har satt in en sax där man kunde klippt om det hade varit ont om plats i tidningen. Där man verkligen klippte sitter två saxar. Det är troligt att Camilla Sylvan hade skrivit ännu mer...
Även om vi inte ska börja göra tidningar så kan vi använda samma metod. På den tillgängliga tiden ska vi förhoppningsvis tränga in i ämnet med en viss detaljeringsgrad.
Om vi inte får så lång tid som vi hade hoppats, eller någon måste gå tidigare, så betyder det bara att våra lyssnare inte får reda på lika många detaljer, som om de hade kunnat stanna en stund till.
Hade du haft mer tid på dig, och lyssnarna fortfarande varit intresserade, hade du givetvis kunnat berätta mer.
En av de riktigt stora finesserna med löpsedelstekniken är att man slipper vara rädd för att inte hinna färdigt - t.o.m. den som måste gå tidigt har ju fått med sig huvudbudskapet och missar endast detaljerna.Man har inte färre huvudpunkter i den korta presentationen än i den längre. På kortare tid hinner man bara med färre detaljer.
Plötsligt har vi nu också fått ett sätt att tala som tål att avbrytas med frågor.
Om frågaren har helheten klar för sig, kommer frågorna inte längre att leva sitt eget liv. Frågorna kommer att hjälpa i stället för att stjälpa och gör det lättare för oss att ge fler och fler detaljer.
Är då löpsedelstekniken och logisk-historiska modellen varandras spegelbilder?
Nej! Att den logisk-historiska modellen har en kronologisk ordning betyder inte att löpsedelstekniken är omvänt kronologisk. I löpsedelstekniken går man inte från framtid till bakgrund, från det viktigaste till det minst viktiga, från det intressantaste till det minst intressanta - utan man försöker helt enkelt tala (och skriva) i sin målgrupps intresseordning!
Om du vill vara intressantare än lyssnarnas eller läsarnas egna tankar - följ intresse-ordningen! Det betyder också att du alltid måste utgå från mottagarens synvinkel och inte efter din egen. Börja med det som lyssnaren/läsaren först vill veta och fortsätt därefter med det du tror att han sedan, när han väl grovt förstått det föregående, då vill veta o.s.v.
Det är INTRESSEORDNINGEN som är nyckelordet och själva kärnan i löpsedelstekniken
Man skulle kunna tro att det skulle bli mer och mer ointressant ju längre man håller på. Så är inte fallet. Det är i stället så, att ju längre man håller på, ju mer kommer man ner i detalj - men detaljerna blir ofta mycket intressanta, just därför att man fått en grov helhetsbild och nu frågar efter mer kunskap. Intresset kan snarare stiga än sjunka!
Jag får ofta frågan varför jag så envist fördömer den logisk-historiska modellen. Den stora skillnaden mellan löpsedelstekniken och den logisk-historiska modellen är att den ena tar hänsyn till enkanalshypotesen och vår begränsade förmåga att lyssna - den andra däremot inte alls!
Ibland föreslår någon en blandad modell med löpsedelsteknikens inledande sammanfattning och att man sedan tar det "från början". Det behövs ingen blandad modell! I löpsedelstekniken finns inte någon bestämd ordningsföljd! Så länge man talar i lyssnarnas intresseordning är det "rätt" - och att tala eller skriva i någon annan ordning än i den som folk vill lyssna eller läsa kan väl knappast vara meningsfullt?
Låt oss jämföra den logisk-historiska modellen och löpsedelstekniken
Antag att du ska hålla ett föredrag om "Den Heliga Birgitta - vem var hon egentligen?" Logisk-historiskt är det risk att du börjar så här:Birgitta föddes 1303 och var dotter till lagmannen Birger Persson i Finsta i Uppland. Modern, Ingeborg Bengtsdotter, tillhörde Bjälboätten i Östergötland och var dotter till Bengt av Folkungaätten.Vart tar Birgitta vägen? Det här är lösa informationsbitar som man ska lagra upp, i förhoppning att de så småningom ska ramla på plats! Detta är logisk-historisk disposition i full blom - och det vill till att man inte dödar intresset, innan man kommit fram till vad som egentligen var väsentligt med Birgitta. Informationen är inte oviktig, men kommer på fel plats. Först när man fått förståelse för vem Birgitta var och betytt - då är det intressant att veta om uppväxten...Birgittas släkt var av gammalt utmärkt för sin religiositet. Modern dog redan 1314, varefter Birgitta vistades hos sin moster Ingrid, gift med drotsen Knut Jonsson på Aspanäs gård vid Sommen...
Tänk om det i stället stått ungefär så här:
Om den heliga Birgitta hade levt på vår tid hade hon troligen varit Sveriges mest kända person. Hon är vårt enda "verkliga" helgon, helgonförklarad redan 18 år efter sin död, vilket är tidigare än någon annan någonsin blivit ett helgon.Det är ett annat sätt att skriva, och som är avsett att just skapa en nyfikenhet för att läsa vidare och få reda på allt fler och fler detaljer. En helhetsbild som kompletteras.Den orden hon bildade, Birgittinorden, gav upphov till ett 70-tal kloster utspridda över hela Europa och Birgittas betydelse för den medeltida litteraturen kan knappast överskattas.
Det var dessutom troligen Birgittas förtjänst att påven flyttade tillbaka till Rom och hon har därmed haft en stor betydelse för Vatikanens utveckling...
_____
Det här var intressant. Det vill jag läsa mera om!
Copyright © Bengt Hemlin 1995-2002