Hur ska jag
bli av
med min
RAMPFEBER?
-
Hur ska det här gå??
Tänk om jag kommer av mig?
Tänk om jag inte hinner med allt i tid?
Tänk om jag rodnar eller det syns att jag svettas?
Tänk om kompisarna tycker mitt förslag är larvigt?
Tänk om de tycker att jag gör mig till?
Tänk om Anna tycker att det här är hennes idé?
Tänk om jag får frågor jag inte kan svara på?
Tänk om jag blir avbruten?
Tänk om de tycker jag är fånigt klädd, rufsig i håret, kläderna sitter snett ...
Känner du igen dig? Du har fått det man brukar kalla för rampfeber.
(En del har börjat kalla det talängslan, men det är samma sak).
sina lyssnares förväntningar (och delvis också sina egna)
Medan du talar, så känner du att orden inte lyder dig, att du inte får till det, att du inte kan
göra dig själv rättvisa - helt enkelt att du är klokare än du låter...
Jag har tänkt att du ska lära dig ett annorlunda sätt att hålla föredrag, där du egentligen bara ger en kort inledning och sedan är beredd på att svara på frågor. Och du ska veta att det kommer att fungera, innan du ställer upp!
Det är inte rampfebern som vi ska försöka bota. Vi ska lära oss att tala på ett sådant sätt, så att vi verkligen blir tillräckligt intressanta och motsvarar våra lyss-nares förväntningar. Då släpper vår nervositet och vi kan gör oss själva rättvisa. Men det kräver ett annat sätt att förbereda sig!
Vad som hjälper är bra förberedelser! Jämför inte med hur svårt du haft det tidigare eller hur nervös du varit! Nu ska vi lära oss ett annat sätt! Du ska ju inte hålla något föredrag där du står och läser innantill eller rabblar upp något du lärt dig utantill - du ska göra något bra!
Det är inte är svårt att hålla ett bra föredrag, redovisa ett grupparbete eller skriva en uppsats - men det kan vara jobbigt att förbereda sig så att man motsvarar sina lyssnares förväntningar. Det är på förberedelsearbetet du ska sätta in den stora stöten.
Lyssnarna vill höra vad du har att säga - de har inte kommit för att se hur du gör - om du gör rätt gester, om du rör dig snyggt eller om du är nervös. De vill att det ska vara intressant och inte tråkigt. De är på din sida!
Låter du dessutom dina lyssnare styra dig med frågor, då blir du extra populär! Skulle de märka att du är nervös, så skulle de troligen bara känna igen sig själva.
Du kanske har fått för dig att det bara är du som är nervös, medan dina kamrater verkar så säkra. Det beror på att det oftast inte syns utanpå hur nervös man är eller hur osäker man känner sig.
När någon får se en videoinspelning av sin egen föreläsning säger
de ofta att det inte syntes, hur nervösa de var! Just det. Det syns oftast inte, men det känns!
Och man retar sig på att man vet att man kan bättre och blir allt mer nervös...
_________
Tillbaka till första sidan