Hur slutar man?
Slutar gör man antingen när tiden är ute eller när man inte har mer att säga!Det som inträffar först får avgöra! Använder du löpsedelsteknik går det alltid att klippa av
på samma sätt som i den redaktionella världen!
- Författaren Mark Twain bedömde en gång några tävlingsuppsatser.
- Det påstås att han motiverade vinnarens uppsats med:
- "It has the very rare merit of stopping when it is finished"
- (Den hade den mycket sällsynta finessen att den avslutades när det var slut)
- Det påstås att han motiverade vinnarens uppsats med:
På samma sätt som vi hade en skriven inledningsmening kan det ibland vara klokt att också ha en skriven avslutningsmening.
Det är inte alltid så lätt att hitta en knorr. Gå då till biblioteket och leta fram en rejäl citatbok.
De är ofta en guldgruva för att hitta ett fyndigt slut. Enda gången, då det är någorlunda godtagbart
att läsa innantill, är när man ordagrant ska citera någon eller läsa något på vers.
- "By keeping your material to 15 or 20 minutes,
- your listeners will want to hear more.
- It is true compliment if people say after a speech
- that you should have talked more.
- At the end people should feel sorry that you stopped"
- (Genom att begränsa ditt föredrag till 15 eller 20 minuter kommer dina lyssnare önska att de hade fått höra mer.
- Det är en komplimang om folk säger efter ditt föredrag att du skulle ha berättat mer.
- När du är klar ska lyssnarna vara ledsna för att det var slut.)
- your listeners will want to hear more.
Just det. Det kan vara vettigt att stanna i tid. Märker de att du är kunnig och ser problemet ur deras synvinkel, så kommer frågorna. Gärna innan tiden är ute, i annat fall kontaktar man dig nog senare. Och när man träffar dig nästa gång, lyssnar man åter intresserat.
Det är ingen dum utgångspunkt! En människa som lärt sig prata tydligt, sammanfattande och kortfattat
får också vad jag brukar kalla en naturlig auktoritet, en som man gärna lyssnar till
- särskilt om hon eller han visar sin villighet att anpassa sig till lyssnarna.
Jag har hört många presentationer som börjat tråkigt och försiktigt, men som haft en underbar avslutningsmening - en mening som det var synd att den inte kom först! Kontrollera att du inte själv hamnar i samma fallgrop!
Men, jag har fått lära mig att man ska repetera det som är viktigt!
Repetition är viktigt, men det beror på hur du gör! För att en lyssnare ska ta till sig ett meddelande, måste det innehålla något för lyssnaren nytt. Annars brukar det vara svårt att fånga lyssnarens tankar under mer än ett mycket kort ögonblick - sedan hör han eller hon inte på.Om du ska repetera, bör det alltså alltid vara från en ny infallsvinkel - annars är du inte intressant! Syftet med repetitionen är ju att ge en bättre minnesbild och en bättre förståelse. Återigen är det då dispositionsmodellen som blir avgörande.
Börjar du med helhetsperspektivet och går mot detaljerna ger du hela tiden automatiskt en repetition av huvudbudskapet. Är strukturen given, hittar lyssnarna/läsarna sedan lättare tillbaka till de olika bitarna, än om de fått lyssna till dem i en logisk-historisk ordning.
Om vi tar de här sidorna på Internet som exempel, så har du säkert redan märkt, att huvudbudskapet och grundtankarna är repeterade ett stort antal gånger. De grova budskapen, att vi måste tala på ett annat sätt, i lyssnarnas intresseordning och att vi måste vara intressantare än lyssnarnas egna tankar, går hela tiden igen som en röd tråd.
Repetitionen blir en naturlig del av presentationen och inte ett separat avsnitt.
Ska du lära dig något utantill - till exempel en ramsa, en sångtext, en dikt eller en formel som du ej förstår - då däremot är repetition nödvändig. Då gäller talesättet "övning ger färdighet."
_____
Tillbaka till första sidan