Hur börjar man? Den viktigaste delen!

Starta i en tvåstegsraket. Först med lite "sopor", så att folk hinner lägga märke till att du har startat och kan ställa in sig på din ljudstyrka, eventuellt också "spana" in ditt utseende och lägga märke till din dialekt.

Markera att det inte är den riktiga starten genom att t.ex. säga:

Innan jag börjar skulle jag vilja säga lite om anteckningar.
Jag har tagit med mig två maskinskrivna sidor.
Det är nog mer, än vad det skulle blivit om ni själva hade skrivit
hela tiden. Det är färdigt. Ni slipper skriva något alls!

Ett annat sätt är att starta med rena uppmärksamhetsord av typen: Mina damer och herrar... Fru talman... Herr ordförande... Tro inte att det bara är artighetsfraser - skälet är att lyssnarna ska märka att "nu börjar det!"

Har du en dialekt som gör att folk undrar var ifrån du kommer, så berätta. Om något stör - röj undan störningarna. Här kan du se ett exempel.

Efter inledningen är det dags för den riktiga starten. Markera den tydligt! I löpsedelstekniken är det ju meningen att vi ska starta med rubriken och förråda innehållet. Starta gärna med meningen "Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga..." Då förstår lyssnarna att nu får man snabbt reda på vad det gäller. Då blir det lättare att lyssna.

Även om du inte bör ha något manuskript, är det klokt att du har din inledningsmening (rubriken) nedskriven. Det betyder inte, att du ska behöva läsa den innantill, men det hjälper dig att lättare klara din rampfeber. Och det hindrar dig från att ha en logisk-historisk start.

Jag menar givetvis inte, att alla människor alltid ska börja med samma mening, men du kan ju tyst tänka dig den meningen själv och sedan fortsätta med resten högt.

I USA heter samma mening The bottom line is...! Den är just svaret på den fråga som alla brukar ställa sig i den logisk-historiska modellen "Vad står det på den sista raden? - Vad är det han vill komma fram till?"

Starta direkt, och inte genom att först berätta om vad du ska berätta om, eller hur du har tänkt lägga upp din presentation. Det är en metod som kan passa in vid logisk-historiska presentationer. Men inte inom löpsedelstekniken.

Kom ihåg att du ska starta med att besvara de frågor som du tror att dina lyssnare först och helst skulle vilja ha svar på. Det kan väl inte vara att få reda på hur du har tänkt lägga upp det! Intressantare måste väl vara att få höra vad du egentligen har att säga. Förråd det på direkten!

Låt bli att starta med ett välkänt citat. Man har kommit för att lyssna till dig. Citat får gärna lyssnarnas tankar att skena iväg. Att anknyta till något aktuellt är trevligt - men också riskabelt. Det är ju inte säkert att alla dina lyssnare läste tidningen igår eller tittade på TV- Aktuellt, eller är lika "bildade" som du...

Starta inte heller med att berätta att under förra föreläsningstimmen påstod Anders Svensson... Det vet redan dina lyssnare förhoppningsvis, om inte Svensson var helt oduglig. Däremot kan det vara vettigt att säga att vi ska fortsätta där Anders slutade. Och så kläm i med en direkt följdfråga. Den du tror i detta ögonblick är lyssnarnas intressantaste!

Ed Wohlmuth i The overnight guide to public speaking
rekommenderar att man ger lyssnarna tydliga signaler:

"I will not waste your time

I know who you are

I am well organized

I know my subject

Here is my most important point"

(Jag kommer inte att slösa med er tid. Jag vet vilka ni är. Jag är väl förberedd.
Jag vet vad jag talar om. Här kommer min viktigaste slutsats!)

Lyssnarna måste ibland först få svaret på frågan "Varför ska just jag lyssna på det här?" Särskilt viktigt om de har låga förväntningar på din presentation. Du måste då bevisa att det är värt sin tid att sitta ner och lyssnapå dig!

(Till lärarna: Om ni vill att eleverna ska följa med ordentligt under lektionen är det ju heller inte rimligt att de ska sitta och fundera över "Varför måste jag lära mig det här? Kommer jag någonsin ha nytta av de kunskaperna? När - och till vad då?")

I sin bok Tala Bättre skriver Gundel Rende:

"... Genom sin framställning kan talaren i lyckliga fall
bibringa lyssnaren en känsla av "Aha! Nu förstår jag sammanhanget!"
Själv har jag några gånger hört föredragshållare
som givit denna plötsliga upplevelse av sammanhang och insikt.
Dessa tillfällen har varit lätt räknade, men de är dyrbara minnen."

När du bygger upp din sammanfattningsmening är det klokt att använda papper och penna. Troligtvis kan ditt första utkast koncentreras och sammanfattas ytterligare. Skriv då om och fortsätt ytterligare en eller flera gånger tills du känner att du har skalat bort det mindre viktiga och bara fått kärnan kvar!

Inledningsmeningen ska förråda innehållet och ge lyssnaren och läsaren en klar bild av vad du vill säga. Efter inledningen kommer fördjupningen och förtydligandet av innehållet.

______
Här kan du få ett stort antal exempel på olika inledningsmeningar!
Tillbaka till första sidan