Hur skriva en uppsats, en insändare eller ett debattinlägg?

Först måste du lära dig att det finns två helt olika sätt att skriva.

1. Ska du skriva en "skönlitterär" eller spännande uppsats passar INTE löpsedelstekniken!
Inte vill läsaren få reda på hur det ska gå på slutet. Förråder du innehållet är ju allt förstört.

När man läser en sådan uppsats, äventyrsbok, deckare eller roman, då lägger man
själv till
sådant som inte står. Man försöker leva sig in i handlingen, man ger personerna och platserna ett utseende som man själv tycker passar.
Kanske bara en tiondel står i boken - resten lägger man till själv!

Som du förstår kommer då olika läsare att uppleva boken helt olika. Skönlitterära författare säger ofta att de vill att läsarna ska sjunka in i boken och tänka vidare ...
Här passar den logisk-historiska modellen. Starta gärna som i sagornas värld med "Det var en gång..."

Bra tips om hur man gör när man skriver en "påhittad" berättelse kan du hitta här på Internet genom att titta på Lasse Ekholms sidor. Han har kallat dem Lasses skrivtips!

2. Men om du ska skriva den andra sortens uppsats - faktauppsatsen, gäller andra regler.
Där gäller löpsedelstekniken! Det är viktigt dina läsare verkligen förstår vad du menar och inte bara gissar. Nu är det inte meningen att de själva ska lägga till det som fattas! Även läsare med olika förkunskaper ska förstå vad du menar!

OBS! På dessa sidor tar vi endast upp alternativ 2 och de delar av presentationstekniken som gäller fakta-uppsatser (non-fiction).


Till vem skriver jag egentligen?

Det är ingen dum fråga! Synd att frågan så sällan ställs. I många skolor hör det till undantagen att man får någon målgrupp given. Inte skriver man till läraren!
Om det verkligen var så och läraren bad dig skriva om Carl XII så borde du ju skriva:
- Du vet mer om Carl XII än jag. Hälsningar Maria.
Jag tror inte att det skulle uppskattas. Men för vem skriver man då? Den bistra verkligheten var att det fanns ingen målgrupp!

(Till lärarna: Ett farligt grundfel som gör att eleverna inte får någon övning i att skriva mottagaranpassat! Den ovanan tar man sedan med sig ut i livet.Vet man inte vem man
skriver till, kan man ju heller inte förbereda sig genom att skriva läsarnas troliga frågor.)

Det finns råd för uppsatsskrivning där man rekommenderas att starta med att ta fram alla fakta eller på en lapp ostrukturerat skriver ned allt man tycker bör vara med - för att sedan vartefter man lyckas få med det, stryker tills allt är struket. Det är två råd som inte utgår från läsaren utan från en själv. Det är inte troligt att det blir bra!

När det gäller att skriva ett debattinlägg eller en insändare till en tidning är din målgrupp inte den eller de som du angriper. I så fall kunde du ju skrivit direkt till dem. Eftersom det du skriver har mera karaktären av ett "öppet brev" är din målgrupp betydligt bredare.

Starta därför inte med att bemöta vad Per Andersson påstod och som du inte sympatiserar med. Försök heller inte att smula sönder den andres argument. Det blir oftast alltför ointressant utom för en ytterst begränsad krets.

Du hamnar då också automatiskt i en logisk-historisk fälla, där du återigen startar med att ge bakgrunden! Varför höja upp din motståndares påståenden, och något som du tycker är fel, till något så viktigt att de måste komma först? Ditt inlägg blir ju dessutom oftast obegripligt om man inte läst ursprungsartikeln!


Vem bestämmer rubriken?

I skolan är våra uppsatsämnen oftast givna. Och det är bra! Men oftast måste man också sätta ämnet som rubrik - och det får man inte ändra på! Det är däremot mindre bra!

På en större tidning får den enskilda journalisten inte skriva egen rubrik och ibland inte ens komma med förslag till en rubrik. Rubriken ska vara en sammanfattning av sammanfattningen och sätts visserligen först, men skrivs sist när man är klar med sin artikel!

Det anses för frestande att först skriva en fängslande rubrik och därefter en till rubriken passande artikel. (Det förekommer i sensationsjournalistiken men den har vi inget vettigt att lära av!)

Din uppsatsrubrik ska givetvis inte vara densamma som ämnet - den ska sammanfatta och förråda vad du skrivit i uppsatsen. Så här kan det gå till på en tidning.

När du ska skriva en uppsats så förbereder du dig enligt de tre stegen vi tidigare talat om.


Låt oss ta ett exempel

En flicka på ekonomilinjen vid en Stockholmsskola hade normalt stora problem med att skriva uppsats. Hon hade svårt att välja ämne och hade också problem med att hitta något intressant att skriva om. Du kanske känner igen dig? Problemen blev akuta i samband med det obligatoriska "specialarbetet" som var tvunget att inlämnas och godkännas, innan hon kunde få sitt slutbetyg från gymnasiet.

En logisk-historisk mall (med en inledande bakgrund och en avslutande sammanfattning) var given för hur det skulle se ut, antalet sidor var bestämt till minst 20 och en disposition skulle lämnas in till handledaren i förväg.

Först försökte hon på det "vanliga sättet" - sedan provade hon att följa precis det mönster som beskrivits här på Internet.

Handledaren föreslog att hon skulle skriva om IKEA. Som målgrupp tänkte hon sig ekonomistuderande som var någorlunda jämnåriga med henne själv och boende i Stor-Stockholmsområdet.

Redan nu ska förrådas att det blev en bra uppsats!
Rubriken blev IKEA - Möjligheternas tid är inte förbi!

Men det gick inte helt smärtfritt. Handledaren frågade efter dispositionen men fick i stället bara en lista med drygt 60 frågor.

Det här är de frågor jag tror att mina läsare vill ha svar på
och nu ska jag försöka leta reda på svaren!

När handledaren läst igenom frågorna så lämnade hon tillbaka dem med en anteckning:

Vilket underbart sätt att förbereda sig på! Det här kommer att gå bra!

Det intressanta är att redan innan uppsatsskrivandet ens är påbörjat, så märker man att det kommer att bli bra. Det är frågorna som är tricket. Och nu känns det roligt att leta reda på svaren. Nu vet man ju vad man letar efter ...

Du kan själv göra på samma sätt nästa gång du ska skriva uppsats. Här kan du läsa mer
om hur IKEA-uppsatsen blev.
_______
Till sökregistret
Till 1:a sidan
Copyright © Bengt Hemlin 1995-2002